Cantine BAKKANALI

Det går inte att tala om den italienska vinscenens mest spännande projekt utan att nämna Cantine Bakkanali. 

Vinmakarna och vännerna Ugo och Sebastian möttes 2010 i Montalcino dit de båda vallfärdat för  att jobba med och lära sig av de bästa. Erfarenheten kulminerar hos Podere le Ripi där Sebastian blir kvar i 10 år som chefsenolog och hjälper den redan högt klassade producenten att nå nya höjder.

Åren gick och sökandet efter en egen terroir att tillverka vin blev närmast en besatthet för vännerna. Efter mycket drömmande och resande så fann dom den i sin egen bakgård. Likt en mästare som visar sig först när eleven är redo lyfte de blicken mot den släckta vulkanen Monte Amiata strax söder om Montalcino. När de blickade ut över den steniga landskapet visste de att de hade hittat något speciellt - en plats som direkt förde tankarna till Clos de Bèze i Bourgogne, en sak blev glasklar, skulle de göra ett rött vin så skulle det ske här.

Monte Amiatas geologiska historia utvecklade sig framför dem. Vulkanens framväxt, formad av lavaflöden och tillbakadragande hav, gav upphov till en mosaik av jordmånar, var och en som vittnade om en annan era.

När vännernas saga vävdes samman med Monte Amiatas unika jordmån framträdde en berättelse om passion, upptäckt och mötet mellan terroir och druva. Varje flaska fångar denna resa och erbjuder glimt in i deras sökande om ett nytt uttryck på Sangiovese. 

I vingården arbetar man med biodynamiska principer, i källaren jäser vinerna naturligt och inget tillsätts eller tas bort utöver en mindre mängd svavel vid behov. Filosofin är att när man har en bra råvara gör man rätt i att skala bort allt man kan och låta det essentiella tala. 

Resultat är moderna, gastronomiska viner. Lagringen på ståltank sätter frukten i framsätet men vi finner även en riklig mineralisk sälta med järniga inslag och komplex syra. Vinerna har en stram, kalkig textur och upplevs energiska med spänning. 

Är detta framtiden för Italienskt vin? Vem vet, men fruktansvärt gott är det.