Renato Fenocchio

Renato & Milva Fenocchio

Barbaresco är en plats som inte behöver någon närmre introduktion, trots det får den ofta stå i skuggan av sin nära släkting Barolo som man får säga tagit landet med storm de senaste åren.

Ofta sägs det att man fortfarande kan hitta sunt prissatta viner i Barbaresco då Barolo priserna följt med i den galna spekulation som drabbat de kända vinregionerna i Frankrike och Italien. 

Om det är sant lämnar vi osagt, för visst finns det dyrgripar att avnjuta även från det svalare Barbaresco där man generellt sett föredrar kortare tid på både skal och ekfat för att ge liv till viner som är mer generösa och slanka i ung ålder. 

Renato och Milva Fenocchios har Barbaresco i blodet, de är uppväxta ett stenkast ifrån varandra hos två familjer i Neive som odlade och sålde druvor men som givetvis också gjorde de även vin för eget bruk hemma. Efter studier i enologi (Renato) och arkitektur (Milva), jobbade Renato i några av regionens bästa cantine innan det 1993 blev dags att stå på egna ben.

Med vingårdar på några av de mest berömda områdena i Barbaresco (Starderí och Rombone) var filosofin glasklar, de skulle odla sin mark utan några som helst kemiska tillsatser; det kanske låter som en vanlig nästan banal historia i dagens vinvärld men i början av 90 talet i Piemonte går det inte att beskriva dem som något annat än pionjärer. 

Familjerna var oroliga tyckte de hade tappat förnuftet men en person som trodde på dem och stöttade deras arbete var ingen annan än Bruno Giacosa. Giacosa är en vän till Renato och Milva och var till stor hjälp i början av deras resa, filosofiskt och med sin kan skap men inte minst som köpare av druvorna innan de skrapat ihop nog med slantar för att bygga sin egen Cantina. 

När de kommit igång med att göra sin egna viner fick filosofin från vingården även hänga med i källaren där de jobbar minimalt, alla viner är jästa spontant på stora använda fat, svavel tillsätts i ytterst små mängder och filtrering och klarning är inget de känner sig vid. 

Resultatet är minst sagt övertygande, till och med familjerna har fått käka upp sina egna ord när de smakat vinerna.

Vinerna är traditionella i stilen men med frukten i framkant. De har trots det både djup en sälta vi är på jakt efter i de bästa vinerna ifrån regionen. Var vingård har ett säreget uttryck från sin unika terroir där vi hittar elegant, rosig, rödfruktig parfym och silkeslena tanniner i Starderì och snäppet mörkare kraftigare viner med mer kompakta tanniner i Rombone som gärna kan glömmas bort ett decennium eller två. 

Vi är mäkta glada att ha stött på ett så spännande projekt i ett område där solen redan skiner starkt på de flesta seriösa producenter, men ta inte vårat ord för det. Ta Barack Obamas istället vars porträtt med Milva pryder väggen på deras lilla kontor. De blev nämligen nära vänner med Michelle och Barack Obamas kock när han tappat bort sig på en joggingrunda i området och blev upplockad av Milva och Renato. 

En sak ledde till en annan och de har sedan bjudits in till vita huset för att ta med sig viner och inspektera de nu berömda grönsaksland den förre presidentens fru sått i bakgården. Om Milva vart imponerad av grönsakslandet? Inte särskilt är sanningen, “Bara amerikaner skulle kunna tro att ett 20 kvadratmeters grönsaksland skulle kunna ge mat till en familj under ett helt år” fnyste hon åt vår fråga.

Presidenten var desto mer imponerad av de enkla vinbönderna från Italiens arbete och både deras vin och deras olivolja serverades sedan flitigt under middagar på vita huset.