top of page
418735596_946559577179419_5015705583918159930_n.jpg

Flavio Saglietti

Det känns som att alla pratar om Barolo nu för tiden, från sommelieren och krögaren till journalisten och hobbydrickaren. De eteriska röda vinerna från Piemonte har tagit Sverige med storm. De förför med sin parfymerade näsa av torkade blommor, kryddor och liten röd frukt, de övertygar med sin  rejäla struktur, nätta kropp och eleganta lätta färg. 

Vi har som resten av vinvärlden charmats gång på gång av Barolo med det har inte varit utan en rad besvikelser sökandes efter den ultimata Nebbiolo-upplevelsen. 

För en liten import som oss är det svårt och ofta ointressant att stångas om stora, berömda producenter med höga priser och stora produktioner. Därför blev vi väldigt glada och pirriga när vi lärde känna Flavio Saglietti och hans viner.

Flavio är som så många av de andra producenterna i vår portfölj; han gör nästan allt själv i vingården och källaren endast med hjälp av sin familj, han använder enbart druvor från den egna gården, han jobbar i symbios med naturen och minimerar till nästan noll användning av maskiner och besprutning i vingården. Utöver detta sitter Flavio på några av de mest prisade vingårdarna i La Morras finaste adresser. Och hans priser undrar ni då? Ärliga och förvånansvärt tillgängliga.


Vad gäller Barolo så gör han två viner från två olika crus, Cerequio och Brunate. Dessa vingårdslägen är bekanta namn för Baroloälskare och räknas nästan alltid till de absolut mest prisade kullarna i Barolo. Cerequio tenderar att leverera mer strukturerade och tanninrika viner än Brunate som spelar mer på elegans än kraft. 

Vi ska dock inte glömma bort hans Barbera och imponerande Dolcetto. De är arbetshästarna i La Morra, vinerna som dricks dagligen under hela året. De har inte samma behov av tid på flaska som viner gjorda på Nebbiolo för att visa sin bästa sida utan är tänkta att drickas redan ett par år efter skörd. 

Flavio lägger inte ner mindre kärlek på dem för det, själv föredrar han oftast att dricka Dolcetto, precis som sin far Giacomo, mannen som startade projektet redan på 80 talet även om gårdarna fanns i familjen enda sen sekelskiftet. 

bottom of page